Jo, det var så att Bosse och jag skulle sjunga Adams Julsång i en kyrka. Bosse är baryton och jag är tenor. Det var gudstjänstens sista moment: Postludiet. Vi började.

Strax startade "Väskknäppargaloppen". Alla damer knäppte igen sina handväskor, ordnade till hårknuten och huvudbonaden, karlarna började skruva på sig; Det var nog slut nu!

Så aktiverade sig vaktmästaren: Han slog upp kyrkportarna på vid gavel inte helt ljudlöst precis. Vinterluften slog in i kyrkan, i och för sig friskt och skönt. Men så kommer kyrktaxin därute och svänger uppför kyrkbacken. Bilens helljus lyser rakt in i kyrkan, på oss två och altaret. Hela koret badade i ljus. Där stod vi och sjöng Adams Julsång i duett!! Jag drog på med "höga B". Ni vet sista tonen i sången; Då slocknade ljuset på kyrkbacken!

Vi tror att menigheten den här gången fick en extra dimension av innehållet i denna kända sång, som vi sjungit så många gånger. Inför ljusuppenbarelsen i koret blev det all anledning för folket att böja huvudet i vördnad när vi sjöng: "Folk, fall nu neder............".
Bosse och jag, vi glömmer det aldrig.